”Nej nej Ebba, inte på fairway – du får kissa i ruffen!”

Fredrik Schiller, fiktiv figur från TV, på golfbanan där han spenderar del av sina pappatimmar tillsammans med sin dotter.

– Pappa, pappa, pappa, jag vill kissa!
– Ehh, jaja vänta lite, ehhhhhmhmf.

Förmågan att lägga undan sitt och istället fokusera på hur barn ser världen är svår. Nästan omöjligt för de som för länge sedan lade undan sitt barnasinne. Barnasinnet finns där, fast det är bortprioriterat. För det finns så mycket i vuxenvärlden som är så mycket mer spännande och självbekräftande än det där vi funderade på som barn. Det är bortprioriterat eftersom vi som vuxen har något vi inte kunde gripa tag om när vi var barn. Ansvar.

Med ansvar följer krav på att kunna prioritera och fatta beslut. Dessa beslut grundar sig på vårt sätt att tolka världen. Det är vår förmåga att analysera situationer, social interaktion och konsekvenser av detta som utgör basen för fattade beslut. Ibland fattar du fel beslut och måste hantera konsekvenserna. Då kan du välja att skjuta ifrån dig eller lära. Det går oftast att hitta parametrar som kan förklara ett felaktigt beslut och därigenom skjuta ifrån. Eller så tar du med dessa parametrar i ditt lärande och istället för att skjuta ifrån tar du ansvar för din felaktiga analys och lär dig. Därigenom har du skapat betydligt bättre förutsättningar för nästa gång du står inför ett vägval.

Det finns många beslutsfattare som inte lär sig. De vill inte lära. Istället går de igenom livet och skjuter ifrån. Många lyckas ändå. Det sociala samspelet fungerar ju så att är du bara tillräckligt övertygande kan du komma undan. Lyckas du sätta fingret på vad som är fel och kombinera det med svävande retorik utan att trampa på viktiga tår så kommer du undan.

Hur viktiga är barns tår? Kan vi trampa på dessa och komma undan? – Javisst kan vi det!

Det finns inget som är mer förlåtande än barn. Du kan i stort sett komma undan med vad som helst, dina barn förlåter dig ändå. Hur än illa du beter dig räcker det ofta med kompensation för att vinna tillbaka ett barns kärlek.

Om du slutar bråka nu så ska pappa köpa ett kinderägg till dig. Nej, vet du vad! Om du är duktig och inte skriker något mer så ska du få TRE kinderägg. Lovar du att inte bråka mer?

Dina barn helar sina trampade tår med choklad och leksaker. Det är en tröst och snart är besvikelsen borta. Men om du fortsätter att trampa på dina barns tår är det bara en tidsfråga innan nästa konflikt blossar upp och du måste kompensera igen.

Ditt barn vill ha uppmärksamhet. Ditt barn vill vara du och att du ska tycka om att göra de saker som är viktigt, spännande och intressant för just henne/honom. Du som förälder utgör basen för dina barns sätt att tolka världen. De vill se världen som du men när de inte förstår börjar de att bråka och söker din förståelse och uppmärksamhet. De vill flytta fokus från det de inte förstår till något de tycker är viktigt, spännande och intressant. Och om de inte lyckas med det är kompensationen till slut oumbärlig. Chokladen blir verklighetsflykt då världen just då är för jobbig att tolka utan dig som bas.

Ditt barn är ju så fin och duktig. För duktig ska ju barn vara? Barn vill vara duktiga och till lags. För barn vill bli älskade. Och om barnet är duktigt blir de ju älskade och får den där eftersökta kramen. Närhet. Uppmärksamhet. Men då barn, precis som vuxna, anpassar sig efter situationen kan kompensation bli förstaval, eftersom de lärt sig att i vissa sammanhang får man inte det man eftersöker; kram, närhet, uppmärksamhet utan måste direkt gå på det som tröstar. Som när mamma och pappa har fest. Då vill bara mamma och pappa vara tillsammans med de andra vuxna, dricka vin och prata högt och skratta. Skratta sådär de aldrig gör när de är tillsammans med dig. Då är det ingen idé att ens försöka. Då blir chipsen, den hyrda dvd-filmen och godiset förstaval. Och att kanske leka med kompisar. Och det är väl egentligen inget fel med det? Bara det inte är för ofta. För ditt barn är duktigt och lär sig det sociala samspelet.

Barn älskar uppmärksamhet för att de i tidig ålder vill vara du. Och när du uppmärksammar dem så är ni ett! Så småningom lär de sig att trivas med sig själv men bara om de från början fått den närhet och kärlek de behöver för att bli trygga. Trygghet är det mest fundamentala i allt det vi gör. Om du är trygg vågar du ta nästa steg. Och om du inte vågar måste du ta ett steg tillbaka och arrangera om byggstenarna. Så om föräldrarna skiljer sig, eller separerar skakar ett barns värld i dess grundvalar. Då måste man ta ett steg tillbaka och återuppbygga den trygghet som raserats genom skilsmässan.

På samma sätt som barn vill att du som förälder skall tycka om att göra det de tycker är kul, vill också du att dina barn skall intressera sig för det du älskar att göra. Fredrik Schiller älskar att vara på golfbanan, eller åtminstone ser det som en prioritet i hans vuxna sociala samspel. Han kanske inte alls gillar golf, men har lärt sig att många affärer grundläggs just på golfbanan. Och logiken blir ju då att ta med sig barnen dit. Du vill att dina barn skall förstå dig och gilla det du gör, men om de inte gör det kompenserar du genom att ta med dem till platser och aktiviteter du prioriterar och samtidigt kan tolkas acceptabelt av andra. För att åka till golfbanan innebär ju att ni är utomhus och det är ju bra. Ju? Du kanske inte kan gå den där artonhålsrundan, men åtminstone ställa dig på driving rangen och slå några hinkar innan lilla Ebba, eller Anton börjar bråka. Så småningom kanske de lär sig att tycka om det där med golf. Eller inser vikten av att hitta en gemensam nämnare i det sociala samspelet.

Om du då hinner slå två hinkar medan ditt barn ätit två glassar, klättrat på staketet, lekt med sanden i övningsbunkern och skrämt kanadagässen. Har du då gjort det du ville uppnå? Och vad var det du ville uppnå? Öva swingen? Avreagera dig på bollarna? Skingra tankarna? Hitta nya sätt att umgås med barnen?

Du som vuxen kan bestämma att åka till golfbanan och ta med barnen. För du är ju en auktoritet. Du kan fatta beslutet och lyfta barnen in i bilen, spänna fast säkerhetsbältet och dra iväg. Du kan motivera detta mot barnen och andra genom att hävda socialt accepterade faktorer och svävande retorik. Och i slutändan kanske det faller sig så lyckligt att du och ditt barn finner varandra på golfbanan och hittar ett gemensamt intresse. Men det kan också bli tvärtom, att ditt barn aldrig i vuxen ålder sätter sin fot på den förhatliga golfbanan som du drogs med till fast du inte ville men ändå gjorde för att vara till lags.

Ditt barnasinne finns där men det kan vara svårt att urskilja i allt annat du prioriterar. Som vuxen leker du också, fast med betydligt större förståelse om världen än när du var barn. Vi leker för att lära oss, eller för att koppla bort stress och krav. Och de roligaste lekarna är de där vi är trygga. Vi är trygga eftersom vi kan leken och vi kan eftersom vi fick öva i en familjär och stöttande miljö. När vi nått en viss nivå kan leken bli ointressant och vi söker utmaningar och har vi en stabil grund vågar vi ta nästa steg och utmana oss själva.

Lek är för barn det viktigaste redskapet för lärandet. Men barn skjuter också ifrån och vill ibland inte lyssna för att lära. De kan själv. Där är vi vuxna viktiga och kan tidigt påverka viljan hos barn att lyssna genom att berömma och istället för att säga att de gör fel, visa andra sätt att göra det på! Barn är rädda för att göra fel! Om vi kritiserar dem och talar om för dem att de gör fel är risken stor att de växer upp och blir den där vuxne med ansvar som vid felbeslut inte tar till sig utan skjuter ifrån och trampar på andras tår.

Så låt oss försöka att trampa där det inte finns tår. Vuxna, eller barns. Låt oss ta till oss och lära av det vi gör fel så blir det kanske rätt nästa gång. Vi måste tillåta oss och andra att göra fel och våga hantera konsekvenserna.

Och om lilla Ebba får uppmärksamhet och förståelse för den värld hon lever i kommer hon nog att kissa i ruffen istället för på fairway, utan att vi behöver säga till…

//patrik wiksten

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s