Den svenska politiken

I början av 90-talet dök Ian Wachtmeister och Bert Karlsson likt gubbar ur lådan in i svensk politik. Det skulle bli ”drag under galoscherna” enligt Wachtmeister.

Etablissemanget skrek ”RASISTER” och gjorde sitt för att undvika så kallat ”politiskt läckage” genom att marschera ut ur TV-studior och neka till debatt.

Naturligtvis funkade inte initiativet då det helt enkelt inte fanns en infrastruktur att bygga ”Ny demokrati”.

Jag vill inte kalla vare sig Ian Wachtmeister eller Bert Karlsson för rasister. Så väl känner jag dem ej, men visst fanns det en uppfriskande naivitet i dessa herrars uppträdande. En naivitet jag saknar i dagens politik.

Dagens tröstlöst ointressanta politik består i praktiken av två partier; Sossar och Moderater. Där Moderaterna gått till val som ”sveriges enda arbetarparti” och sossarna stått och undrat: – vaffan hände?

Det finns två andra partier som sticker ut: Miljöpartiet och Sverigedemokraterna där de senare kallar sig för ”socialkonservativa”. 

Sverigedemokraterna hade kunnat kalla sig för precis vad fan som helst. Men de har fyllt två funktioner:

1. De har belyst ett verkligt problem – migrationspolitiken
2. De har visat hur naiva Sverige är jämfört med andra länder i Europa.

Debatten kring rasism i Sverige är på dagisnivå jämfört med ALLA andra länder i Europa och övriga världen. Du är inte automatiskt rasist bara för att du röstar på Sverigedemokraterna.

Nej kära Sverige. Jimmie Åkesson är ingen Ian Wachtmeister. Björn Söder är ingen Bert Karlsson. Och även om SD haft svårt att fylla sina platser i kommunfullmäktige är det inte så stort problem som media framställt det. Det finns ett folkligt stöd i SD som skiljer sig nämnvärt i jämförelsen med ”Ny Demokrati”.

Den person som i min mening starkast värvat röster till SD är Mona Sahlin. Hon har konsekvent nekat till debatt och försökt i allt sitt väsen ignorera Sverigedemokraterna. Hon har likt en tonåring som inte vill höra sanningen upprepat slagit sina händer över öronen och uttryckt ”alealealealealeale”. Om det inte hörs finns det inte!

Personligen är jag inte alls på något sätt i samklang med SD och den politik som förespråkas. Jag är egentligen mer för centerns initiativ till fri invandring. MEN! I dagsläget vet vi alla att det inte skulle fungera… England har via Cameron på ett tydligt sätt klargjort en ståndpunkt som ligger så långt ifrån svensk politik att vi nästan hulkar när vi läser resonemanget…

Vad beror det på att vi i denna Sveriges ankdamm reagerar så häftigt på det som ligger utanför politikens oskrivna normer?

MEDIA!

Sveriges politiker är så känsliga för vad som skrivs i dags- och kvällspress. Den tredje makten har oss i ett järngrepp… Bäva månde alla politiker om någon av de tunga nyhetsankaren på TV4 eller SVT ger sig i kast med att granska ett beslut eller initiativ från någon av partierna som faller utanför ramen för vad en politiker enligt våra normer bör göra…

MEDIADREVET! 

Svenska politiker är så rädda för mediadrevet att de inte vågar sticka ut någonstans, eller åt något håll. Utom Vänsterpartiet då förståss, som tror att de vinner röster genom att motsätta sig och ställa sig på kollisionskurs med alla…

Sveriges politiker är onödiga! Fast ändå så nödvändiga! Sverige kan ha ett system som fungerar alldeles utmärkt om vi skippade ideologierna! För att istället fokusera på aktuella utmaningar och sakfrågor med stöd från experter inom olika områden…

Veronica Palm är intelligent! Fredde är en fantastisk ledare! Anders Borg är bäst av alla på att spela det ekonomiska spelet! Björklund kan säkert få till skolan om han får chansen, fast i min mening bör skolan skiljas från politiken! Lövfen är karismatisk och passar kanonbra som näringsminister! Carl Bildt vardar och skall åter varda inom utrikespolitiken!

Det jag saknar är vetenskapsmän och akademiker… Kanske bör vi stoppa in lite Chalmersfolk och kulturnissar på vissa poster som inte alls har med politik att göra…

Dessutom MÅSTE vi minska ledtiden på beslut… Det finns ett välkänt begrepp inom den privata sektorn ”Time to market” som handlar just precis om ledtid.

Jag vill göra om hela systemet och slippa partipolitik. Istället HELT fokusera på sakfrågor och personlig lämplighet för väl definierade roller inom regeringen! Vetenskapsmän, lärare, läkare och specialister inom industrin – alla är välkomna att regera mitt Sverige.

Ett Sverige där vi fungerar och tar emot invandrare på ett sätt så att de känner sig välkomna och har lika chans som infödda svenskar att skaffa det jobb de vill ha oavsett hur vi beslutar i mängd och form!

Ett TOLERANT Sverige där vi fattar beslut på grund av expertis och inte av ideologiska måsten!

Shit vad bra vi skulle bli!

//patrik wiksten

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s