Bäbis

Ni som har barn vet hur det är när de är små. Allt planeras efter dygnsrytm och matschema. Fredagar vill man ju sitta i soffan och titta på något underhållningsprogram, men har man riktigt små blir det lite speciellt. Ofta sitter man bara och tittar på liten och det där TV-programmet man aldrig missade annars liksom flyter bort i det ointressanta…

Så många gånger har jag kommit på mig själv att liksom bara titta. Det kan gå 5-10-50 minuter av inget annat än att betrakta mitt barn. Och doften… Doften av ett spädbarn som just ammats. Det finns ingen doft i hela världen som är så rogivande och ger så mycket förnöjsamhet.

Man vill inte missa något i utvecklingen. VÄNTA, log hon? VÄNTA, greppade han nallen? Allt skall till munnen. Allt skall smakas på. Ögonen himlande och ibland fastlåsta på något som är obegripligt för oss.

Det är en tid av känslor. Då känslor styr det mesta i ditt liv. Det påverkar ditt jobb, ibland till det bättre, ibland till det sämre. Det får dig att fundera över vad du gör och vad du vill göra. Det får dig fundera över din framtid och vad du vill att din och din familjs framtid skall bli.

Men det finns också oro… Du har läst om andning och feber. Du har läst om allergier och olycksrisker. Du vaknar ibland mitt i natten och undrar om den lille verkligen andas? Du hör en förnöjsam suck från vaggan, eller barnsängen och ler. Du tycker att du är lite fånig, men ändå ansvarsfull.

Plötsligt en morgon hör du en barnröst som säger något i stil med ”google”. Du ser ett huvud som lyfts långt upp över spjälskydden och när ni får ögonkontakt får du din belöning – ett leende som är värt mer än dina fonder på banken. – Titta hur högt hon bär sitt huvud, tänker du. Det känns lite för högtravande att uttrycka men så tänker du. Istället säger du: – Kolla hon kan se över spjälskyddet!

Skrattet… Ett skratt direkt från hjärtat. Ett skratt som berör oss på ett sätt som inget annat. Du vill höra mer. Du gör dig fånig och försöker hitta något som ger mer skratt. Du blir beroende av skrattet, det blir likt en drog. Din belöning blir skrattet. Då vet du någonstans att du gör rätt. Du förstår att ni är på väg att bli riktiga kompisar. Du älskar skrattet och köper den där videokameran du aldrig skulle köpt om det inte var för att du kanske kan fånga det där skrattet…

Ju längre tiden går ju fortare går det och ju mindre ser du framstegen. Du kan få dåligt samvete för att du inte filmat tillräckligt, eller antecknat i den där bäbisboken ni köpte för löjligt dyra pengar och skulle anteckna allt från vikt och längd, till händelser i vardagen. Den där boken…

En dag har din lille själv klättrat ur spjälsängen. En dag springer hon där på gräsmattan och jagar fjärilar. En dag skjuter din lille grabb bollen rakt upp i krysset utan chans för dig att ta. En dag hämtar du på dagis och får höra att din son kan cykla på de där tvåhjulingarna som bara för en månad sedan var omöjliga att bemästra. Men hallå? Det är ju jag som skall lära honom cykla? En dag läser din bäbis sin läsläxa inte bara bokstavligen rätt, utan med känsla och uttryck. En dag hämtar du ditt barn från skolan med magont då provet som han läst till är avklarat och spänningarna släpper. En dag har ditt barn en vit mössa och har tagit studenten…

Det går fortare än du någonsin kan ana.

En dag är du förälder till ett vuxet barn. En människa som just startat sitt liv och har oändliga möjligheter till stordåd. Vad än ditt barn väljer att bli, eller att göra – var den där föräldern som alltid stödjer. Dina barn mår inte bättre av att du curlar och stoppar extra pengar i fickan. Vad än ditt barn väljer att göra – var den där föräldern som inte ifrågasätter utan respekterar val gjorda. Gör dig tillgänglig och visa intresse, men döm inte. Ditt barn är vuxen och fattar egna beslut. Du kan aldrig tala om för ditt vuxna barn vad det skall göra. Du kan ge råd om ditt barn vill ha råd, men forcera inte.

En dag är ni vänner och kan dela erfarenheter. En dag är du mor- eller farförälder och får göra resan en gång till fast på avstånd. Kom då ihåg dina egna erfarenheter och var där som stöd om hon/han söker stöd. TALA ALDRIG OM FÖR DITT BARN HUR SAKER ÄR NÄR MAN BLIR FÖRÄLDER. Ditt barn vill göra den resan själv. Var den där mor/farföräldern som finns när det behövs.

Att skaffa barn är det bästa du gjort. Den kärlek du hittade där hittar du inte någon annanstans. Det är en kärlek som övervinner allt och som alltid kommer att finnas med dig.

Älskar er mina små…

//patrik wiksten

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s