The little things…

Vad minns vi från vår allra tidigaste barndom?

Jag kan fortfarande förnimma känslan av att bli lagd i liggvagnen när min mor tog en promenad. Jag minns tyget och det mjuka linnet. Och jag minns ljuset som spreds genom tyget, ibland överväldigande. Fotstegen och hjulens ljud mot asfalten. Det skramlande ljudet från vagnens ram.

Jag minns röster och skratt. Och hur luften ibland var kall och filten som strök mot min kind. Jag minns vad gott det var när nappen var sköljd och blöt när den försiktigt sattes i min mun. Jag minns sittvagnen och hur jag ville komma upp. Och den där kullen som stora barn sprang uppför. Jag minns viadukten precis innan man kom till Björksätra mitt, där affären fanns.

Det är fragment från min allra tidigaste barndom. Små detaljer som egentligen inte betyder något, varför minns man det då? För när man är sådär liten så är de detaljerna stora och betyder mycket. Ett leende och ett vackert ansikte. En färg och glittrande vatten i solgasset. Björkens löv som rör sig i vinden. Dofter som gör mig nyfiken. Ljud som skrämmer, hundar som skäller.

Allt är hunger och mättnad. Hunger efter upplevelser och mättnad över ofta förekommande rutiner. Upplevelser som vi idag som vuxna inte lägger märke till, men när man är barn väcker känslor och startar processer och skapar intresse.

Låt oss aldrig glömma att för oss självklara saker som vi upprepat tusentals gånger och som inte längre gör något intryck, kan vara ett äventyr för ett barn. Ord, fraser, meningar som vi lärt oss använda, böja och ibland missbruka är ett språk som inte är begripligt för våra unga. Ord som kan uppfattas som hot och kritik. Ord som kan missförstås.

Vi utvecklas och skapar intressen där många små saker glöms bort som vi en gång uppskattade. Låt oss respektera våra barns upplevelser, tolkning och behov av att förstå sammanhang. Det sociala spelet som är så främmande när man är liten.

Sök dig tillbaka till din barndom. Minns det du glömt bort – inte bara händelser som betytt något i ditt liv, utan de små, små detaljerna som då kunde sluka ditt intresse och fick dig att tänka, begrunda och så småningom förstå sammanhang.

Jag saknar min barndom men uppskattar min erfarenhet. Jag är glad för att jag är jag och fått gjort det jag gjort och för fyra personer som känt mig i hela deras liv – mina små, coola, busiga, kärleksfulla, trotsande, förlåtande, nyfikna och sanslöst älskade barn.

Frida, Pontus, Joakim och Lovisa jag älskar er, eller som vi rockers säger. ”For those about to rock, we salute you”… :O)

//patrik wiksten

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s