What is love? – Inte Haddaway i alla fall…

Kärlek är det ballaste som finns! Tänk när jag var liten kille och redan i lågstadiet blev förälskad för första gången. Jag hade ingen aning om vad det var för skillnad mellan förälskelse och livslång kärlek. Det fanns bara en pirrande, hoppande, sprittande känsla och en närmast oemotståndlig vilja att komma nära. Tänk vilken lycka när man fick sitta bredvid. Och bredvid ville jag sitta, inte mittemot, även om jag då kunde se. För när man satt bredvid var det som om man kunde känna själarna röra vid varandra.

Tidigt blev jag varse om att det fanns en själ. Eller rättare sagt jag trodde på att det fanns en kraft, en energi som hade tagit kroppslig form i form av mig. Så länge jag kan minnas har jag kunnat förnimma min själ bara genom att lägga mig ner och sluta ögonen. Jag började dagdrömma tidigt och längtade ofta till kvällen när jag skulle sova och fick besöka den där platsen bakom mina ögon. För där någonstans bakom ögonen fanns själen. Själen var nyfiken, därför fanns den nära ögon, öron, näsa och mun. Då kunde den ta del av den här världen via kroppens sinnen.

Kärlek är det värsta som finns! Som tonåring är bekräftelse en drog. En förälskelse en religion. En kyss ett lottoskrap på en miljon. Och att åka på semester med familjen precis när man träffat HENNE – ett livstidsstraff. En tonåring vill prova allt. En tonåring är hungrig efter upplevelser och kan bli imponerad av en min, en frisyr eller ett ord. Att befinna sig 40 mil från den man ÄLSKAR, eller tror att man älskar är en fysisk sjukdom. Det gör ont – på riktigt. Det är svårt att andas. Det är svårt att greppa…

Kärlek är bekräftelse och verklighetsflykt! Att förstå att en annan människa är intresserad av mig är en kick som första gången det händer nästan är ofattbar. Det är ett lyckorus som inte går att värja sig för. Om Usain Bolt haft den känslan i OS hade han sprungit under 9 sekunder… Allt du behöver är två stolar, ett bord, fyra armbågar och fyra ögon. Vi sitter där på Marangoni i Sandviken med handomslutna hakor och allt vi ser är våra ögon. Allt vi säger är oväsentligt… Hur fort går en timme? Hur tolerant är servitören som undrar om vi ska ha något mer?

Kärlek är på riktigt! Att engagera sig i en annan människas funderingar, värderingar, rädslor och förhoppningar är början av att förstå sig själv. Du vet inget om dig själv förrän du delat dina innersta tankar och delat med dig av din själ. Du vet inget om dig själv förrän du blivit ifrågasatt för det du tror att du tror på. Du vet inget om dig själv förrän du blivit kritiserad för det du inte ser, eller inte förstått att du har. Du börjar förstå att hagen du betar i är så mycket större än du någonsin kunde ana. När du förstår att du betyder något för någon utan att för den delen bidra med det som går att ta på, då har du sett ditt värde. Det som inte gick att se blev påtagligt och på riktigt.

Kärlek är skapande! Nio månader av förväntan, planering och drömmar. Det kan ske plötsligt och det kan ta 36, eller 72 timmar. Men plötsligt är ni där. Där man fantiserat över och skojat om. Där man under dessa nio månader förberett sig för, eller åtminstone inbillar sig att man förberett sig för. Chocken… Den känslomässiga storm man hört talas om fast du trodde att du ändå skulle klara utan att fälla tårar. ”Niagara falls” – Krokodiltårar som inte går att stoppa. Din röst är mesig på gränsen till outhärdligt att lyssna på. Ett liv du varit med att skapa, en människa som en dag skall gå igenom allt det du gått igenom. Ångest, kärlek, nyfikenhet och förundran.

Kärlek är livslång! ”Vi växte från varandra”. ”Kärleken dog”. ”Han hittade en annan”. Det spelar ingen roll. Den finns där, vi är bara olika duktiga på att dölja den och förneka den. För vissa fanns den inte, det var en illusion, en stark önskan som tog över och styrde under en tid. Äkta kärlek finns för alltid. För äkta kärlek har rört vid din själ. Och själen är evig. Du kan aldrig förneka själslig kärlek, du kan sätta upp en fasad och låtsas. Men aldrig för dig själv. För om du tror att det finns en själ som går vidare måste du också tro att kärlek är ball, vidrig, bekräftande, skapande och på riktigt.

//patrik wiksten – långt utanför min bekvämlighetszon… :O)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s